(December 15, 1610 C April 25, 1690), a Flemish artist born in Antwerp, was the more celebrated son of David Teniers the Elder, almost ranking in celebrity with Rubens and Van Dyck. His son David Teniers III and his grandson David Teniers IV were also painters. His wife Anna nee, Anna Breughel was the daughter of Jan Brueghel the Elder and the granddaughter of Pieter Bruegel the Elder. Through his father, he was indirectly influenced by Elsheimer and by Rubens. The influence of Adriaen Brouwer can be traced to the outset of his career. There is no evidence, however, that either Rubens or Brouwer interfered in any way with Teniers's education, and Smith (Catalogue Raisonne) may be correct in supposing that the admiration which Brouwer's pictures at one time excited alone suggested to the younger artist his imitation of them. The only trace of personal relations having existed between Teniers and Rubens is the fact that the ward of the latter, Anne Breughel, the daughter of Jan (Velvet) Breughel, married Teniers in 1637.   Related Paintings of David Teniers the Younger :. | Duck hunt | The Temptation of Saint Anthony | Die Galerie des Erzherzogs Leopold Wilhelm in Brussel | Village feast with an aristocratic couple | The Painter and His Family |
Related Artists:
FONTANA, Lavinia
Italian Painter, 1552-1614 Daughter of Prospero Fontana. She was trained by her father and followed his Mannerist style. Her first recorded works, which date from 1575, were small paintings for private devotion, such as the Holy Family (Dresden, Gemeldegal.). By 1577 she had become established as a portrait painter in Bologna. Works of this date include the Self-portrait at the Harpsichord (Rome, Gal. Accad. S Luca) and the portrait of Senator Orsini (Bordeaux, Mus. B.-A.). Her portrait style reflects the formality of central Italian models as well as the naturalistic tendencies of the north Italian tradition. The elegantly costumed Orsini is shown seated at a table, with a suite of rooms opening behind him, a setting recalling such Florentine portraits of the 1530s as Agnolo Bronzino's Bartolommeo Panciatichi (Florence, Uffizi). Lavinia used a similar setting for other portraits, including the Gozzadini Family (1584; Bologna, Pin. N.). Female sitters are also shown in elaborate dress, with particular attention paid to details of embroidery and jewels, and they are often accompanied by small dogs
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Hector Caffieri
British,the New Water Colour Society which later became the Royal.1847-1832